igår var jag som sagt hos A.
jag är trött på att han bara har tid för mig på söndagar!
hur säger jag det till honom?
jag är så jävla dålig på att ta upp såna saker.

i början tror jag att jag spelade lite för kall mot honom.
rädd för att ge mig in på något igen kanske?
nu är jag världens softis (tror jag?) men han tror fortfarande att jag är en kall bitch känns det som.

jag trivs asbra i hans sällskap och i början var jag egentligen inte intresserad av något, men nu.. nu vet jag inte.
och jag har verkligen ingen aning om hur han tycker eller känner.
han spelar nog också lite för cool för sitt eget bästa.

nää, fan vad djupt detta blev.
jag? förälskad? haha, nääee....

jag skulle egentligen berätta vilken jobbig morgon jag hade.
först väckte A mig. 2 gånger! typ en halvtimme efter att han gått till jobb knackade det på dörren?
vem fan knackar, tänkte jag?!  men jag öppnade inte utan somnade om..
efter ett tag knackar det igen (!!). ja, det var ju knappast någon som ville mig något så jag öppnade inte då heller. haha!
halv elva vaknar jag av den gällaste (?) jävla ringsignalen jag nånsin hört. hade hjärtat i halsen innan jag fattade att det var hans hemtelefon som ringde. LÅT MIG SOVA FÖR FAN! (nej, så svarade jag inte). jag svarade inte överhuvudtaget. det hade jag inte ens gjort om det ringt hemma hos C.
den ivriga jäveln (hoppas det inte var hans morsa eller nån....) ringde fantamej två gånger också. suck..
då gick jag upp och klädde på mig. sur som fan.
sen blev jag glad igen när jag kollade på oprah.