worst day EVER
det är en ledsen mikaela som skriver nu och det kommer säkert inte hänga ihop alls, men jag måste få skriva av mig lite och det är lika bra att ni får reda på vad som hänt.
efter nästan 4½ år är det nu slut med min pojkvän.. och jag älskar honom mer än någonsin just nu så det är väldigt hårt.
igår åkte jag till honom som jag skrev i bloggen och sa i videoklippet.. vi hade en helhelg framför oss ensamma (han som han delar lägenhet med var inte hemma).
jag berättade även om ett hemligt uppdrag.. det var en anställningsintervju som jag verkligen såg fram emot.
ett heltidsjobb i kristianstad skulle innebära att jag kunde flytta till mannen jag älskar mest av allt direkt.
redan igårkväll förändrades våra planer. inte bara för helgen utan för resten utav våra liv.
c berättade att han inte var kär i mig längre.. eller att han inte kände lika starkt som innan.
jag blev helt knäckt och var inte alls beredd på det. det har ju inte varit konstigt?!
så istället för att åka hem på söndag så åkte jag hem imorse efter att vi pratat lite. allt var så hemskt.
allt var sista gången. och efter 4½ år har man en hel del minnen tillsammans.
tänk... sedan jag var 15 har jag haft honom vid min sida och vi har gjort ALLT tillsammans. hela sista året på högstadiet, hela gymnasiet och fram tills idag har det varit jag & han i vått och torrt.
och nu är det slut.
vi bor ju 2 timmar ifrån varandra också så vi kommer ju inte stöta på varandra direkt..
kändes så fruktansvärt att behöva ta hem grejer som jag haft hos honom. och när han inte hittade mina hörlurar till mobilen så sa han: "jag får väl skicka dom." skicka?! jag kan inte förstå att jag inte kommer att få träffa honom igen.
inte få somna bredvid honom. inte få vakna bredvid honom.
allt påminner om honom.
alla tv-program har vi sett tillsammans. låtar kommer att få mig att tänka på honom. hans skjorta hänger ute i min hall. ska jag skicka den också eller?!
jag vill bara vakna upp och inse att detta aldrig har hänt. men jag vet att det inte kommer ske.
jag vill att han ska ringa och säga att detta var ett stort jävla misstag och att han saknar mig.
men det kommer inte heller att hända.
värst av allt är att hans liv fortsätter.. och jag vet inte vad som händer. jag vet inte vad han gör. hur det går för honom i skolan. var han kommer att flytta.
allt är skit just nu. att 4½ års långt förhållande kan ta slut på en dag. jag skulle verkligen vilja leva resten av mitt liv med honom. bo med honom. resa med honom. ha barn. gifta mig.
hade han friat idag hade jag inte tvekat en sekund på att svara ja trots att jag bara är 19 år. ni tycker säkert det låter skitmesigt men efter så lång tid har man ett väldigt djupt förhållande och i vår ålder hade vi nog ett betydligt djupare förhållande än många andra i samma ålder.
det finns så mycket som jag vill säga, men detta inlägget är redan alldeles för långt.
vet inte hur bloggen kommer att ta stryk av detta.. men om det är tomt här ett tag så vet ni varför.
just nu måste jag komma till rätta. jag måste få vara ledsen.
jag älskar dig, c. nu & föralltid.
en vacker dag hoppas jag att det blir du&jag igen.. för det finns ingen annan för mig.
det kommer aldrig dyka upp någon som du igen. ingen kan ställa sig upp mot dig.
- kom tillbaka?
uch vad tråkigt , beklagar eller vad man ska säga :(
*kramar om*
Det enda jag kan säga är att ingenting är bestående, inte ens våra bekymmer. Du kommer att må bättre så småningom, livet går vidare. Förstår att det känns som jordens undergång nu men varje motgång gör dig starkare. Håll ut!
Vad tråkigt :( Hoppas ni hittar tillbaka till varandra igen.
gumman detta händer inte bara, jag börjar nästa gråta. som jag gjorde förra gången. så mycket som ni varit med om, som både jag och anna varit delaktiga i en gång i tiden. tyvärr har nästan allting ett slut. Men det kan inte ta slut mellan er, ni är som gjorda för varann. Jag kan skriva hur mycket som helst om varför detta händer. men de har jag inte tid till. finns här för gumman, om det är något :) LOVE
mikaela, du vet att jag finns här för dig! förstår att du kommer ha det jobbigt, men tveka inte för att ringa. jag kan inte sätta mig in i din situation, men du lyssnade på mig när P dumpade mig så det är en självklarhet (även om jag inte blivit dumpad) att jag lyssnar på dig. hade det inte blåst så jävla mycket hade jag kommit med min cykel direkt. som jag gjorde när jag bodde i svalle :( PUSS!
Som någon annan skrev, det går över och det blir lättare för varje dag. Just nu vill du be mig dra åt helvete för att jag sa de orden men det är okej. Du kommer bli starkare och du kommer klara detta. Detta kanske var meningen? Hittar ni tillbaka till varann så var det meningen.
Du är stark, och du verkar ha många som bryr sig om dig. Ta vara på det!
Kram
beklagar... :( Det som inte tar livet av dig, gör dig bara starkare! en klyscha som faktiskt stämmer :), kan jag säga av egen erfarenhet. Det värsta man kan göra i en sådan situation är att hoppas på att han ska ändra sig och det bästa är att gå vidare med livet så snart du kan. ta hand om dig nu!
Vännen, jag vill att du skall veta att jag alltid finns här för dig! Du får höra av dig precis när du vill även om det är mitt i natten! Tänker på dig väldigt mycket nu och lovar att ställa upp! Älskar dig! puss!
Massa kramar från mig. *kram*
när jag var liten var min gud, john blund. han var den jag bad till, den som jag trodde gjorde alla mina drömmar sanna, min tomte, min hopp. och varje gång så blev jag så sur för att han inte rättade till allt dåligt, som gjorde ont, att han inte tog bort det, och att han ens lät dte hända!
men sen när den värsta tiden var över och jag blev glad igen så tackade jag John Blund för att han fått mig att le igen.
Jag skickar min John Blund till dig nu! Han kommer inte hjälpa direkt, han kommer inte ta bort allt det onda, men en dag Mikaela, en dag kommer han få dig att le igen!
KRAMAR OM DIG
okej jag vet också att det heter mitt hopp :P
Gumman, hjärtat, jag känner inte dig & kommer nog antagligen inte lära känna dig heller. men jag känner med dig. jag vart misshandlad i ett och ett halvt år av mitt ex men ändå så saknar jag vissa stunder med honom.. men det här kommer låta hårt DU kommer över det. och om du inte hinner göra det så kommer han komma tillbaka till dig och inse vad i helskotta han har förlorat. ni kanske bara ha vart med varndra för mycket, killar kan behöva vara utan för att känna saknad. du är en vacker stark tjej med stora mål och hela livet framför dig. det ordnar sig ska du se. mitt råd till dig är att göra dig av med allt som påminner om honom, var med dina nära & kära och försök att sysselsätta dig hela tiden. tänker på dig ska du veta! massa varma kramar från stockholm
Gud vad jobbigt, fick tårar i ögonen när jag läste det här. Precis samma sak som jag varit med om fast jag och min kille var "bara" tsm i 1 år. Men det är verkligen hur jobbigt som hellst. Mitt tips är att inte bara sitta hemma utan ut och umgås med dina kompisar, på så sätt får du tankarna till annat.. Hoppas det blir bra snart igen. KRAM!
mikaela, det känns förjävligt och det kommer det att göra en tid framöver. det kan jag garantera dig. en annan sak som jag också kan garantera dig är att det kommer att kännas bättre med tiden. men det kan det ta en vecka, ett halvår eller två år... det får tiden utvisa. många tänker på dig. kramen!
jag kan bara säga att jag är jävligt ledsen för din skull.
jag hoppas att du vet att jag finns här om du vill, trots att vi inte har samma kontakt som vi haft.
kram!
Ville bara säga att jag beklagar och tycker det är väldigt synd då ni var ett perfekt par.
Kramar
var bara tvungen att skriva och berätta att jag var med om exakt, exakt, exakt samma sak i somras. vi hade varit tillsammans lika länge, och på en kort sekund var det slut. jag var deppig hela sommaren. stängde in mig och ville inte göra nånting med nån förutom min familj. jag kommer knappt ihåg sommaren överhuvudtaget. jag kände precis som du gör nu, jag såg ingen framtid. för det hade ju varit han&jag ända sen jag var 15 år (jag är 19 nu). idag kan jag trösta dig och mig med att jag och den här killen har påbörjat ett liv tillsammans som kompisar. i söndags var vi på bio. och vi hör av varandra nästan varje dag, bara för att höra om läget. MEN detta har inte gått som en dans på rosor. det har varit en lång väg till där vi är nu. och trots att jag smått har börjat titta åt andra så har jag inte kommit över killen än, och jag kommer nog alltid leva med tankarna om att det nån gång kan bli vi igen. och även om det inte händer så har jag alltid med mig att han var den bästa första pojkvännen jag kunde ha fått. han har satt ribban högt inför de nästa. jag hoppas du kan hämta nåt positivt ur detta. och ta din tid och gör bara det du känner för. ingenting annat för någon annan. det kommer i alla fall ordna sig för dig, precis som det har gjort för mig. svårt att se nu kanske, men jag garanterar dig att det blir bättre. ta hand om dig.
Vad tråkigt att höra! Ta hand om dig och ha det så bra som det går, kramis.
Blev faktiskt chocad när jag fick reda på de.
trodde aldrig att detta skulle hända.
men du klarar de säkert ^__^
nej, usch. gud, jag börjar nästan gråta här. det är så hemskt! :(
det är 2år sedan jag gjorde slut med min pojkvän, och vi hade vatt tillsamamns i nästan 3år,
de va de jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. det är lika jobbigt för den "som gör det" som den som inte gör slut. det lovar jag.
det är hemskt, men ja, man kan ju int styra känslor tyvärr. hur hemskt det än är.
tänker på dig, du kommer klara det. det vet jag! :D
STOR KRAM!
Det är fan det svinets förlust, han kommer fan ångra sig, håll huvet högt så ska du se att allt ordnar sig, du är värd mycket mer än detta!
Läser ditt inlägg, lyssnar på Lars Winnerbäcks otroligt fina låt "Om du lämnade mig nu" och har tårar i ögonen. Du är ju min favoritbloggerska och även om jag inte känner dig blir jag så otroligt ledsen för din skull. Tänker tillbaka på när min pojkvän sade samma ord till mig, jag fick tillbaka min lägenhetsnyckel och han vände och gick (kortfattat). Trodde precis som du att jag aldrig skulle se honom igen men jag hoppades så att han skulle komma tillbaka. Jag hade tur för det gjorde han, han insåg vad han hade förlorat och jag kan bara hoppas att din pojkvän gör samma sak. Det har gått 7 år och ibland är jag rädd att han ska sluta älska mig, kärlek är ju inget man kan ta för givet.
KRAM
allihopa: tack tack tack!
maria: tack för dina fina ord! :] nä, kärlek ska man verkligen inte ta för givet. det är livets finaste gåva. KRAM!
Hemskt sorgligt, var med om samma sak som du fast vi hade bara varit tillsammans i 2 år, men det är nog sant att man kan dö av brustet hjärta.
:/