jag fick hem boken stockholm rosé i början av sommaren och kände att det var en perfekt bok att ta med till cypern för härlig strandläsning. förpackningen med snygg illustration på omslaget samt rosatonade sidor får självklart pluspoäng hos mig.

huvudpersonen desdemona, med smeknamnet destiny, har precis blivit lämnad av sin pojkvän ludwig när boken inleds. till sin tröst har hon vännerna daphne, tessan och tessans lillasyster. första delen av boken handlar om en deppig destiny som in i det sista hoppas att hennes pojkvän ska komma tillbaka som om ingenting har hänt. när hon sen får reda på att han åkt till dubai med 19-åriga bambi funderar hon ut ett sex-stegs-system för att vinna ludwig tillbaka.

under hela boken klämms det ljuva (?) stureplanslivet in med dess fester, shopping, dyra middagar och partykolan. det jag gillar mest med stockholm rosé är att den är skriven med en fin linje mellan seriositet och ironi. det är inte sällan som jag brister ut i högt skratt åt vännernas dialoger och får låtsas att jag skrattar åt något annat när grannarna i solstolarna bredvid tittar konstigt på mig.

jag är ju aningen subjektiv när jag recenserar en bok som denna eftersom jag älskar chiclits, men stockholm rosé innehåller något som inte alla andra gör och det är känslan att den är skriven halvt allvarligt och halvt i satir.
hoppas på mer roande läsning från debutförfattaren sophia wolf lösnitz.

betyg stockholm rosé: 4/5.

Då var det dags för första boken i sommarens recensionsrace.

Jag ska ärligt erkänna att jag inte sträckläste Sofi Fahrmans andra del i Elsa-triologin. Den tappade mig någonstans efter halva boken, men efter ett tag plockade jag upp den igen och då sträckläste jag den till slutet. Det jag önskar mig till bok nr 3 är att den innehåller lite mer tempo. Jag gillar ju känslan av att inte kunna lämna ifrån mig boken.

Jag tycker mig ana en ”äldre” Elsa i denna boken (vilket hon uppenbarligen måste vara). Vad jag minns var hon inte mer än 21 i förra boken?
Det är spännande att följa Elsa. Genom hennes jobb på Bladet får hon åka till modeveckan i New York för att bevaka denna och för er som läst första boken förstår ni att det inte går helt smärtfritt. Även Elsas relationer innehåller minst sagt en del trubbel. Relationen med Hugo går mer upp och ner än Lisebergsbanan. Addera dessutom en mamma Cronstedt ovanpå detta.

Man får försöka att tänka bort Sofi från boken. Man målar ju lätt upp bilden av att det är Sofi som hänger med kändisar i The Playboy Mansion och går på Halloweenfest utklädd till Holy Shit. Speciellt när man läst om detta i Sofis blogg några månader tidigare. ;]
Förutom Sofi i rollen som Elsa, ligger jag och funderar på vilka Mr Fab, väninnan Maria och DJ:n Jonas är i verkligheten.

För att få ihop någon slutkläm på ett bra sätt vill jag säga att Elsas Värld är en bra bok att läsa på playan i sommar. Förväntar mig sig djupa handlingar, nagelbitande spänning och ett språk a´la Fredrik Lindström är kanske detta inte THE book, men för skön avkoppling funkar den!

för ungefär en vecka sedan fick jag hem denise rudbergs senaste bok: ett litet snedsprång. det har blivit ganska många timmars läsande sedan dess, och nu är de dryga 400 sidorna utlästa.

genren kallar hon elegant crime och jag tycker att det är en lysande beskrivning. jag har ju läst alla denise tidigare romaner och man känner igen sig i miljöerna och i händelserna (allt utom morden då förstås).
ett litet snedsprång handlar om 55-åriga Marianne Jidhoff som kommer tillbaka till sitt jobb som åklagarsekreterare efter en lång tjänsteledighet och får genast ett mordfall att sätta tänderna i.
boken är såklart kryddad med romanser, sex, vackra miljöer och omgivningsbeskrivningar som får dig att känna som om du befann dig mitt inne i stockholms innerstad.

som roman är boken jättebra. det jag saknar lite med boken som deckare är att det dröjer lite väl länge innan den verkligen blir spännande. jag saknar också att ha någon misstänkt för att i slutet bli totalt överraskad. tyvärr känns hela mordstoryn lite lam.

jag är däremot mäkta imponerad över hur denise lyckas fånga upp tillvägagångssättet i utredningsarbetet. det känns riktigt proffsigt (för mig som i och för sig inte är insatt överhuvudtaget), så den biten har hon verkligen lyckats med.

jag vill avsluta med att jag ändå aldrig funderade över att sluta läsa boken. det är en bra och välskriven debutdeckare och som ett hängivet rudberg-fan längtar jag redan till nästa bok om Marianne. för den kommer väl?

nu har jag dock börjat med första boken ur hennes nya ungdomstriologi: baristas.

betyg ett litet snedsprång: 3/5

nu är jag hemkommen från kvällens bio.
vilken vacker film.
miljöerna är helt fantastiska, så ta chansen och dröm dig bort under två timmar.